Alvar är öppna landskap. Det beror framförallt på att jordtäcket är för tunt för träd och buskar, men också på att människan låtit boskap beta dessa magra marker. På Öland finns världens största sammanhängande alvarmark, ”Det Stora Alvaret”. Benämningen alvar kommer troligen ur ordet alv som utgör den obrukbara jorden under matjorden. Landskapet är mycket speciellt och finns endast på ett fåtal platser i världen, bl a Öland och Gotland.
På alvaret finns växter som klarar de speciella förhållandena och ett torrt och soligt klimat. Kalkstenen försvårar växtens näringsupptag av vissa ämnen, men den har en förmåga att lagra värme som ger ett gynnsammare klimat. Det gör att även sydligare växtarter kan överleva här.
De kala hällarna
På de kala hällarna trivs lavar, men även mossor och andra torktåliga växter såsom fetknopp. Där stenen vittrar sönder och ett litet jordtäcke bildas skapas lite bättre förutsättningar. Där trivs grusslok, alvargräslök, kattfot, liten sandlilja, getväppling och backtimjan.
I sprickor mellan hällarna skapas ännu gynnsammare förhållanden med ökat jorddjup. Där samlas mer fukt och mull och växterna skyddas i viss mån från bete. I dessa sprickor växer buskar som t ex ölandstok och gulkronill, men ibland kan även enstaka träd, ofta tall och en, få fäste här. Det är ett utsatt läge och silverskimrande torra döda stammar och grenar är vanliga i landskapet.
Buskalvar
På Gotland är alvaren mindre och är som mosaiker av öppna ytor mellan tall- och buskdungar. Sådana miljöer kallas buskalvar. Där växer ofta slån, rönn, en, getapel och oxel. Örter såsom stor sandlilja och blodnäva trivs bra i denna miljö. På avdelningen Öland & Gotland har vi även skapat ett litet buskalvar.
Här och där mellan kalkstenen på alvaren finns också kalkfattiga områden, sandavlagringar från istiden, där kalkskyende växter som ljung trivs.
