Efter Carl von Linnés död ärvde sonen Linné den yngre all korrespondens, manuskript, böcker och herbarium. När sonen sedan dog övergick det hela till modern Sara Lisa Moraea som på grund av pengabrist sålde samlingen till den engelske medicinstuderande Smith. Smith var med och grundade Linnean Society där samlingen finns idag. Detta betydde att en stor svensk vetenskaplig och kulturhistorisk skatt gick förlorad landet. Idag finns dock en del linneanska samlingar kvar inom landets gränser främst vid Uppsala universitet, Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm men även i Bergiusherbariet i Bergianska trädgården.
I artikeln "Linnéväxter i Bergii herbarium" (Svenska Linnésällskapets årskrift, 1935) av Robert E. Fries görs en kategoriindelning av växterna i Bergiusherbariet som har anknytning till Linné. Enligt Fries finns tre kategorier med växter som är Linnérelaterade:
1. Exemplar där Linné själv har skrivit ner växtens namn eller andra egenhändigt gjorda anteckningar. 82 exemplar, 79 olika arter. Några är så kallade typer. Exemplaren är i gott skick och fullt användbara för undersökning och bestämning.
2. Exemplar som bevisligen har tillhört Linné, men utan hans egen namnteckning. Arken har givits som gåva eller byte till annan växtsamlare och det finns pålitliga anteckningar av mottagaren om ursprunget, eller att man på annat sätt kan styrka att det är Linnéanskt ursprung. 28 stycken.
3. Växter som insamlats i den botaniska trädgården i Uppsala under Linnés tid, 218 stycken. Deras betydelse är främst historisk och kan bidra till kunskapen om växterna som fanns i Linnéträdgården i centrala Uppsala.
Källa: Linnéväxter i Bergii herbarium, R. E. Fries, Svenska Linnésällskapets årsskrift; 18: 109-123, 1935. Ladda ner artikeln här
(Fries 1935) (4669 Kb)
:
