Victoriahuset

Ända sedan år 1900 har Victoriahuset välvt sin glaskupol över en fantasieggande tropikvärld. Här finns jättenäckrosor och andra vattenväxter från hela världen.

Ett kupolformat växthus, med en damm framför.
Foto: Eva Dalin

År 1899 godkände Kungliga Vetenskapsakademien förslaget om att uppföra ett växthus för jättenäckrosen Victoria och vattenväxter i Bergianska trädgården. Liknande växthus var vanliga då i Europa och eftersom dåvarande professor Bergianus, Veit Wittrock, hade ett stort vetenskapligt intresse för vattenväxter och alger ville han ha ett växthus för ändamålet. Victoriahuset uppfördes under ledning av Wittrock och arkitekten Ivar Örtendahl.

Ursprungligen var planen att placera växthuset på den halvö som finns i dammen intill växthuset, men på grund av dåliga grundförhållanden, uppfördes det istället nordväst om dammen. Växthuset byggdes i en kupolform i gjutjärn. Under 1980-talet genomgick huset omfattande restaureringsarbeten utförda av dåvarande Byggnadsstyrelsen, idag Statens Fastighetsverk. Victoriahuset ingår i det statliga byggnadsminnet som stora delar av Bergianska trädgården utgör. Byggnaden är unik och har högt skyddsvärde.

Besök Victoriahuset

Mer om öppettider, priser och övrig praktisk information finner du på denna sida:

Besöksinformation

Mitt i dammen flyter de makalöst stora och taggiga bladen av jättenäckrosor, släktet Victoria. När mörkret faller slår de stora, vackra blommorna ut.

En känsla av regnskog infinner sig med det varma, fuktiga klimatet och den frodiga växtligheten runt den stora dammen. I Victoriahuset växer också andra näckrosor, indisk lotus, papyrus, mangroveträd och mycket mer.

I sido-dammarna och -bäddarna ses flera tropiska nyttoväxter som sockerrör, ris, långböna och olika stärkelse- och gurkväxter.

 

Jättenäckrosen – världens största näckros

En stor rosa näckros tillsammans med stora, över 1,5 meter i diameter runda blad med uppvikt kant.
Foto: AnnSofie Börjesson

Jättenäckrosorna härstammar från Sydamerika och växer i Amazonas och Paranáflodernas biflöden. De upptäcktes först i början av 1800-talet av europeiska upptäcktsresande i Guyana och väckte då så stor beundran att de namngavs efter den dåvarande engelska drottningen Victoria. Det finns två arter – sydlig jättenäckros, Victoria cruziana och jättenäckros, V. amazonica.

I Victoriahuset odlas Victoria cruziana – sydlig jättenäckros och hybriden mellan arterna Victoria amazonica x cruziana 'Longwood'.

Bladen kan bli upp till 2,5 m i diameter och blomman nära 40 cm i diameter. De har kraftiga lufthållande nerver som stadgar bladet, vilket kan bära upptill 100 kg om man belastar det rätt.

Denna näckros slår ut först när det blivit mörkt. Varje knopp blommar två nätter. Den första natten är blomman vit och lockar till sig skalbaggar för pollinering. När det ljusnar på morgonen slår blomman ihop till en knopp igen, för att nästa natt öppna sig och släppa ut skalbaggarna. Då har den även växlat färg till rosa. Skalbaggarna flyger bara till vita blommor. Näckrosen bjuder skalbaggen på skydd och näring under tiden den är i blomman.

På denna sida