Veit Wittrock var en man med visioner, och dessutom med kapacitet och resurser att förverkliga många av dem. Så ansåg han till exempel att stockholmsområdet lämpade sig väl för odling av alpina växter om de bara planterades höglänt. Därför beslutade han att det skulle finnas "fjäll" i den Bergianska trädgården och satte också i verket att skapa dessa förhöjningar i landskapet. Sten och jord som byggnadsmaterial och fyllmassor togs dels från utsprängning av grottorna, dels från de dammar som anlades, framförallt Victoriadammen.
Men storvulna projekt står sällan oomtvistade och det gällde även de wittrockska fjällen. Från flera håll höjdes röster om att detta var ett skrytbygge som tog resurser från långt viktigare projekt. I oktober 1895 publicerades anonymt ett mycket starkt angrepp på Wittrocks fjällplaner i tidningen Stockholms Dagblad. I Nordisk Revy skriver signaturen Vertumnus senare samma år att
"Leksaksbergen vid Bergielund, hvilkas uttänkande och grundläggade den nuvarande bergianske professorn utan att behöfva befara den minsta gensäge är berättigad att betrakta icke blott som sitt säregna snilles, sin fina smaks och sin själfrådiga envishets oförytterliga fideikomiss, utan ock som det förnämsta, det oförgätligaste minnesmärket av sina vetenskapliga idrotter".
Det elvasidiga inlägget i debatten om Wittrocks fjällväxtanläggningar fortsätter i samma raljerande stil men är späckat med saklig information om kostnader för bergen och andra dyrbara projekt som till exempel Victoriadammen. Detta i kombination med syrliga kommentarer om det lämpliga i att förlägga Victoriahuset på lerjord som måste pålas för att växthuset inte ska sätta sig vid nästa tjällossning, det odlingsmässigt och pedagogiskt irrelevanta i att plantera fleråriga örter och buskar i alfabetisk ordning snarare än med hänsyn taget till växternas olika krav på jordmån, solljus etc, gör att läsaren förstår att avsändaren antingen själv är verksam inom trädgården, eller att skribenten har haft nära kontakt med en källa som är det. Men, Witttrock hade som sagt förmåga att realisera många av sina idéer, så även två av de planerade fjällen, som än idag inbjuder besökare till klättring på de trappor av natursten som slingrar sig mellan odlingarna.