I ett brev från 16 november 1770 föreslår Linné två olika växter som Bergius får välja mellan, en sydafrikansk ört och ett ostindiskt träd.
Linné skriver:
”jag ärnar uti mine nye Genera Upkalla en Bergia, men är sielf twekande emällan 2:ne genera, hwilket deraf skulle behaga H:r Professoren mer”.
Valet föll på den lilla örten, kanske eftersom den sydafrikanska floran var av större intresse för Bergius. Växten Bergia capensis beskrevs sedan av Linné i Mantissa Plantarum (1771). Den tillhör slamkrypefamiljen Elatinaceae och finns naturligt i södra Afrika och som införd i andra delar av tropikerna.
Sydafrikansk ljungväxt
Linné uppkallade även en sydafrikansk ljungväxt efter P.J. Bergius. Till arbetet med avhandlingen De Erica (1770) ville han se vilka Erica-arter som fanns i Bergius herbarium. Men eftersom Linné själv inte hade ”krafter att komma till stockholm at få se dem hos H:r Professoren” bad han Bergius att åtminstone skicka en blomma av vardera till Uppsala. Bland dem fanns en obeskriven art vilken fick namnet Erica bergiana. I Bergius-herbariet finns än idag en stor, yvig gren av arten, men i Linnés herbarium finns bara en liten kvist, kanske den som Bergius skickade i november 1770.